Har bestämt mig...

Jag blir så grymt trött på mig själv. Tänk att det där med att gå ner i vikt sitter så djupt. Min hjärna är helt fixerad vid det. Jag är en problemlösare av högsta rang och är otroligt målmedveten. Har jag bestämt mig så funkar allt..Men har jag bestämt mig? Det frågar jag mig själv. Mina känslor är i stark konflikt med vad jag vet! Det är svårt att bryta invanda mönster och tankesätt. Men det går..

Innan jag började med LCHF i februari. Så hade jag käkat fettsnålt, samt ätit lite kolhydrater. Det var i den vevan läkaren sa till mig att äta fett.

Nu har jag kört LCHF ett par veckor och jag tänker, att det här är ju bra. Jag mår toppen! inga blodsocker fall med humörsvängningar och huvudvärk. Har minskat 5 cm på det två ställen jag mätt. Männsikor som inte sett mig på 3-4 veckor upplever att jag har blivit smalare!

Men säger nu vågen detta? Nä, den har ingen jätte kul information att delge mig. Jag blir rätt så less på den måste jag säga. Tänk va sjukt förstörd man kan vara. Detta viktfixerande. Precis, hur man mår styrs av vad vågen visar. Jag vägrar att låta vågen styr amitt liv. Det får vara slut med det. Det är ju inte så att jag mår superdåligt av att inte ha gått ner i vikt, det är mer så att det känns lite hopplöst, men jag är inte sån att jag trivs med att deppa ihop, så jag brukar ta beslut att släppa saker och fokusera 100 % på mitt mål, så får det bli nu med, tänker jag!

Jag har läst massa om LCHF och viktnedgång och jag kan krasst ställa mig i ledet bakom alla dem som har jagat kalorier och vart fetträdda. Den här sortens fettjagare kan ha svårt för att gå ner i vikt med LCHF, eller svårt och svårt. Det kan ta tid. Först ska kroppen fatta att den inte inte behöver lagra för svåra svältperioder av uteblivet fett.När kroppen har fått stabilisera sig och blivit trygg, den liksom vet att nu har jag det bra,jag får allt vad jag behöver. Då går man ner i vikt!

Nu har jag bestämt mig att göra upp en gång för alla med bantnings betendet. Vågen ska inte styra mitt liv!!

Från och med nu ska jag äta och bara leva. Jag har ägnat många år till att jaga kalorier och vara fetträdd, nu är det dags att leva!

Jag känner mig å andra sidan lycklig och glad över att få äta och må bra! bara det att mitt blodsocker ä stabilt och att jag bara behöver äta 3 gånger om dagen är ju helt fantastiskt.!

Vad jag väger. Det behöver faktiskt inte vara någon hemligthet. För vet ni va jag tycker faktiskt om mig precis som jag är. Jag tycker att jag är riktigt fin, om jag får säga det själv. ( nu går jag lite mot strömmen, man får väl inte säga så om sig själv i Sverige)

Att jag vill gå ner i vikt har inget med hur jag ser på mig själv. Utan snarare en vilja att kunna ha viss typ av kläder som jag inte tycker är så klädsamma just nu! Om jag någonsin kommer att komma ner till min vikt på 68 -70 kilo som jag hade innan jag fick barn och som jag faktiskt har varit ner i för ca 6 årsedan med hjälp av fettsnål kost och regelbunden träning. Det vet jag inte. Nu släpper jag allt viktfixerande och ska bara leva.Hör ni det.Eller hör du det Anna. Du är fri, du behöver inte jaga kalorier med. Du har rätt att äta och njuta av det som bjuds!Och förhoppningsvis gå ner i vikt på sikt!Och om viktras uteblir. Då ska jag älska min kropp som den är! Läkaren sa så här till mig - Jag ser ingen överviktig framför mig utan jag ser bara en vacker kvinna. Jag blev så glad och rörd, tänk att en läkare kan se en och uppmuntra en så!

Vad väger jag då!

170 lång  ca 86 kilo..

I januari vägde jag 90,5 ! Det var det som fick mig att se rött och ta tag i träningen och kosten efter jul och besöka läkare eftersom min kropp liksom fastnat i ett stadium, där den inte ville gå ner i vikt, bara upp, trots ihållande viktminskningsförsök under lång tid!

Saken är den att jag har tränat regelbundet under flera år. Visst har jag byggt muskler , så det är inte bara fettmassa på min kropp! Men min kropp har gått in i ett läge pga av all fettsnåla kost som jag
utsatt min kropp för.Jag gick tidigare upp på tom normal kost. Jag brukade undvika fika o godis till vardags och åt sunt, men det hjälpte inte jag gick upp en då!

Efter ha läst LCHF husmanskost av Anna Hallen förstår jag äntligen varför min kropp har gjort som den har gjort. Jag drar en lättade suck och gråten är nära, av lycka och smärta över vad jag tidigare har utsatt mig för!. Det finns hopp för mig. Jag kan gå ner i vikt!

Vill ni läsa mer om LCHF kan jag rekommendera läkaren Annika Dahlqvist blogg eller kostdoktorn

Men nu ska jag bara leva!!

Varför jag skriver det här. På något sätt så är det väldigt skönt att göra upp med sig själv och ge andra människor möjlighet att känna igen sig. Det tro jag på. Jag blir styrkt av att läsa om andra som övervunnit hinder i sitt liv. Därför vill jag ge min berättelse till er!

Ps. Smarrigt recept kommer i eftermiddag..

Ha det så gott/Anna!